Utflykt till Villarrasa och Niebla

M och jag har kommit på att det ger en oerhört skön känsla i kroppen och huvudet att åka iväg från Almonte under några timmar. Vi har därför påbörjat projektet "bysafari". En eftermiddag var vi i Bonares, en lördag besökte vi Rociana och under en helg för ungefär två veckor sedan åkte vi till både Villarrasa och Niebla. Dessa tre byar ligger alla nära Almonte. G var också med, så klart!

Hönsspaning i Villarrasa

Villarrasa är en ganska liten by som ligger mitt i ett platt odlingslandskap. Vi åkte dit eftersom vi på restaurangen Monteluna i Rociana fått veta att de köper sina oliver från en dam i just denna by. Vi började med att kolla in den gamla tågstationsbyggnaden, vilken vad uppförd i Franco-stil enligt M, men helt nedstängd, för att sedan promenera till restaurangen Mesón Alegría, som ligger mitt i byn längs huvudgatan. Lätt att hitta och underbart god mat, tyckte vi! Vi åt billigt och bra: espinaca con garbanzo (spenat med kikärtor), rabo de toro (tjursvans i supergod sås och några pommes frites) och merluza a la plancha (stekt kummel) akompanjerad av sallad. En ung och trevlig tjej serverade oss och hennes bror, som också arbetade där, tillsammans med deras föräldrar, försökte sedan hjälpa oss att förstå vart vi skulle köra för att komma till olivdamen. Efter en titt på några höns körde vi mot olivdamen, men hon var inte hemma. Istället pratade vi lite med hennes granne och hennes två döttrar som var påväg ut på dockvagnspromenad. Vi åkte ut ur Villarrasa och vidare mot Niebla.

Mesón Alegría låg i ett hus med gamla valv. Vi var de enda som satt ute i solen och åt.

I Niebla stannade vi först till vid deras romanska bro, un puente romano, och jag tog en hel massa foton och kände mig precis som CasaAnnika. Sedan tog vi oss in i byn och lyckades parkera bilen någonstans mitt i smeten, på en stor gratis parkering, och gick sedan en promenad med G nedstoppad i vagnen. Vi tittade på den gamla muren och lite andra gamla byggnader och kom tillslut fram till ett konditori där vi köpte tre bakverk, varav jag bara minns ett: Sultana de coco. Den var underbart god! En slags kokostopp.

Vacker flod som flyter under den gamla bron

Vi intog detta på ett café där jag även drack te med mjölk, vilket verkade vara gjort på endast mjölk och tepåse. Lite märkligt men ändå gott.

Solen började gå ner och vi tog oss till bilen igen och åkte hem. En fin lördag!